Alice och Tindra och ett litet försök att hjälpa

Vi hittade Alice och Tindra mitt inne i stan på Rhodos. Båda hade infekterade ögon och i Alice fall var
det så illa att hon inte ens kunde blinka. Hela ögonen var täckta av var (förstora bilden för att se hur illa det var).

Alice låg och sov på en sten i solen, mitt i stan. Det är ingen överdrift att säga att hon antagligen inte
hade levt månaden ut om hon blivit kvar där och jag klarade inte att bara gå förbi henne och låta det vara bra med det.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört eller läst att man inte kan ta med djur hem från semestern.
Det känns  som att det är något vi intalar oss för att kunna lämna dem där, utan att göra något.
Att vi plötsligt är så väldigt snabba med att förklara vår egen hjälplöshet när det gäller sådana saker.

Jag ägnade de sista två semesterdagarna åt att sitta klistrad vid datorn för att hitta en lösning. Genom en otrolig tur fick jag kontakt
med svenska Robert som bor där nere och som gör allt han kan för att hjälpa så många katter som möjligt. Han lägger hela sin
fritid och större delen av sin lön på att ge katterna mat som inte är förgiftad, ta dem till veterinären om de är sjuka och
kastrera så många som möjligt. Han tog hand om Tindra och Alice till dess att de blivit vaccinerade och fick resa till Sverige.

Långsiktigt och övergripande sett är lösningen förstås inte att flytta djur från ett land till ett annat, och det finns massor
av djur här hemma som också lider och som är i behov av hjälp, men jag tror att det är viktigt att sluta tänka att
"det finns ändå ingenting jag kan göra" och faktiskt börja göra saker.

Detta är bara två katter, men för just de två gjorde det all skillnad i världen att vi inte bara gick vidare och ägnade dagen
åt att bada utan faktiskt försökte hjälpa. I Rhodos har katter inte hög status. Man vill inte kastrera,
enligt vissa internetkällor på grund av ett machoideal, och när turisterna åkt hem slänger man ut mat med ogräsgift
så att katterna går en plågsam död till mötes. Det är inte varken humant eller värdigt på något sätt.

Robert gör en jätteinsats för katterna där nere och har i princip förvandlat sitt hem till en trygg oas för gatukatterna.
Ett ställe där de kan äta sig mätta på mat som inte är förgiftad och där han gör vad han kan för att kastrera så
många som möjligt och ge medicin till de som behöver det.
Det kommer inte att lösa hela problemet, men det är en bit på väg. Och det är en bit på väg som jag tycker är viktig.

Grekland är ett billigt land, och det som är lite pengar för oss blir mycket pengar där nere. Ett par euro gör att en katt kan äta sig mätt,
ett par hundra kronor gör det möjligt att kastrera en katt. Jag har försökt att stötta härifrån, och det här är ett aldrig
så litet upprop för att få fler att hjälpa till. Det behövs så lite för att göra så stor skillnad.
Vi kanske inte löser hela problemet och ibland kanske det visar sig vara hopplöst, men varje litet steg åt rätt håll räknas.
Varje katt som slipper dö en plågsam död av förgiftad mat, varje kattunge som slipper födas blind är en framgång.

Detta är ingen stor, organiserad insamling. Detta är på så långt ned på gräsrotsnivå som man kan komma.
Detta är en kille i Rhodos och en tjej i Sverige som försöker rädda de katter vi kan.
Vi förändrar inte världen, vi löser inte problemet, men vi försöker hjälpa några stycken och vi bidrar så gott vi kan.
Om du har några kronor över och vill hjälpa oss är vi mer än tacksamma.

Här finner du Roberts blogg om livet med katterna. Och här kan du hjälpa oss:

Och såhär har Alice det idag. Den svenske veterinären tyckte förstås att hon borde avlivas eftersom han ansåg att en blind katt inte kunde må bra.
Vad han baserar det på vet jag inte, för han hade aldrig sett en blind katt förr och jag kan bara hoppas att han
inte tycker detsamma om blinda människor. Jag har haft en blind katt tidigare och jag kan garantera att blindheten inte
förstör livskvaliteten för en innekatt. Alice mår jättebra - hon fångar flugor, jagar bollar, springer på gräsmattan när vi har uppsikt över henne
och far omkring och busar och sover trygg i solen eller framför brasan precis som en katt skall göra.
Tindra, den andra katten, fick behandling i tid och har all syn i behåll och ägnar dagarna åt att jaga och släpa in ödlor.

Här finns även en länk till Torre Argentina i Rom; ett annat katthem som ligger mig varmt om hjärtat.
Här är historien om Zinto som flyttade med mig därifrån.